Hässleberga gästgivargård

Kvalitetshästar för avel & sport

Viscera

Viscera

*** Selektionssto

E. Fidertanz 95230
(e. Fidermark u. Reine Freude)
U. Wilhelmientje
(e. Wolkentanz u. Hauptstutbuch Salue H)

Diplom som 3-åring med poängen 788888-47. Vichy har ett flertal placeringar i 4**** fälttävlan o var framgångsrikaste fälttävlanshäst i sin åldersgrupp 2019. Hon har bara ett öga.

Huvudbild tagen av: Julia Håkansson

Avkommor

  • Wairo f. 2012 17 april e. Belaggio 1195

Fakta

2021 18 mars: Ikväll ska jag berätta för er om en fantastisk liten häst som just blivit utsedd till 2020 års fälttävlanshäst av SWB Malmöhus, samtidigt som jag är utsedd till 2020 års fälttävlansuppfödare av samma lokalförening. Först o främst ett stort tack, såväl till SWB Malmöhus som till Therese Viklund, som varit Vichys följeslagare genom hela hennes fälttävlanskarriär!

Jag köpte Vichys mamma Wilhelmientje som föl på auktion i Tyskland för inte så många pengar. Hon travade väldigt fint o hade den vackra guldiga Weltmeyer-fuxfärgen. När vi hämtade hem henne vid 7 månaders ålder insåg jag att jag hade köpt ett rejält parallellförskjutet monster. Hon var hårdare än granit i huvudet o hennes uppfödare var bokstavligt talat skiträdd för henne. Nåväl, Willie o jag har efter en del djupa diskussioner kommit fram till att vi hyser ömsesidig respekt för varandra o hon finns kvar här, dräktig med Dia Corrado.

Vichy är Willies första föl, hon betäcktes som 3-åring efter att ha fått 50 p på sitt 3-årstest med 10 på trav o 5 på ben. Just då var Fidertanz i ropet o jag funderade inte så mycket på att varken Willie eller han hade någon direkt strålande galopp. Ut kom en kortbent varelse med säregen huvudform o totalt utan manke, en härlig trav o en helt katastrofalt dålig galopp, den saknade verkligen allt som har med luftighet o rumslighet att göra. Redan från början var Vichy otroligt uppfinningsrik, hon vevade tex in benen i grimskaften när hon stod uppbunden för att äta, sen vevade hon ut dem igen, vidare stack hon gärna in hovarna i stuprören som gick ner i marken efter att hon demonterat anslutningen mellan vägg o mark. En annan grej som hon ärvt av sin mamma är att göra sönder grimmor genom att ”hänga” sig när hon är uppbunden, ”just because I can”.

Jag minns inte vem som red in henne, men jag minns att hon gick på lösdriften tills samma dag som hon skulle gå sitt 3-årstest o där fick hon ett diplom med 8 på samtliga gångarter o 8 7 på sin hoppning. Efter det betäcktes hon med Bellagio o fick en son som såg ut precis som hon, tyvärr förolyckades han. Viscera sattes igång, hon var hos Sandra o Andreas, så vitt jag minns, men där kom vi fram till att hon aldrig skulle bli någon större dressyrstjärna, varför jag beslöt mig för att skicka henne till Hannoveraner Förbundet för auktion eftersom hon är grundregistrerad där. Eftersom hon var väldigt snäll o trygg marknadsfördes hon där som ”handikapphäst” o man filmade henne med bollar o paraplyer runt sig. Jag fick inget besked efter auktionen, utan läste på förbundets resultatlista att hon var såld för typ 5000 Euro till Sverige. När jag efter 2-3 veckor ringde dit upplystes jag om att hon var osåld, men att man lagt ut att hon var såld eftersom det var bättre för statistiken. Då jag undrade vad hästen pysslade med, upplystes jag om att hon var i fortsatt träning o att jag skulle faktureras för detta… Sinnet rann på mig o jag krävde att få hem min häst omgående. Hem kom en spörädd häst med lindrig fång BF.

Jag var arg o red henne själv och kom sedan på den lysande idén att fråga om Therese kunde utbilda henne i fälttävlan eftersom hon var modig o inte hoppade helt oävet. Så började vårt samarbete över Vichy, som faktiskt stora delar av sitt liv fått finna sig i att stå i skuggan av Diabolique, som ju är lika gammal. De har gjort det mesta tillsammans o lika ängslig som Debbie är, lika modig är Vichy. En av hennes favorit-sysselsättningar är att låtsas att hon blir rädd för något o ”blåsa” varpå Debbie blir livrädd o Vichy påtagligt nöjd! En annan favorit är att ”fastna” med skorna i hönätet i lastbilen, alternativt att ta av sig grimman o tugga på Debbie när tiden blir för långsam under längre resor.

När Vichy startat 1*, numera 2**,skulle vi sälja henne som junior-/Young rider-häst o vid besiktningen visade det sig att hon, trots att hon var ohalt på böjprov, hade en gammal fraktur med löst skrammel i ena hasen, varpå köparna hoppade av… Vi opererade den lilla hästen o sen har hon aldrig haft problem av det. Hon är gjord av stål o gnäller aldrig utan tar allting med en klackspark o skämtar hemskt gärna om hon får möjlighet. Därför blev vi väldigt oroliga när hon i Boekelo 2019 var halt på ett framben efter terrängen i den långa klassen. Vi beslöt oss för att stryka o tur var det eftersom hon visade sig ha en relativt allvarlig gaffelbandsskada. Enligt Helena Gunnarsson
hade vilken normal häst som helst i princip hoppat på 3 ben med en sådan skada; Vichy var mindre än 1,5 grad halt… Efter vila o uppföljning med ultraljudskontroller kom hon igång igen o senan ser förhållandevis fantastiskt fin ut. Benen ska man dock inte titta alltför mycket på, man blir verkligen mörkrädd o deprimerad av deras utseende, men Vichy tycker sånt är fjantigt o överdrivet; hon är ju faktiskt världens bästa i alla fall!!!

En annan sak som är speciell med henne är att hon ju bara har ett öga kvar. Efter 2 års kämpande med kronisk uveit som kom o gick o till slut blev ohållbart smärtsam för henne, beslöt vi oss för att ta bort hennes vänstra öga. Alla var oroliga för vad det skulle innebära för hennes karriär o Therese var väldigt försiktig med henne i början. Vichy tyckte själv att vi bara var töntiga; hon älskar utmaningar o detta gjorde ju bara livet lite mer spännande. Att se henne på smalhinder när hon ska snirkla sig fram o vara inom flaggorna gör att man på något vis misstänker att hon har ett sjätte sinne.

För att återgå till hennes skämtsamma sida, så har hon alldeles egna specialrörelser i dressyrprogrammen, ofta initierade av ett pip, hon älskar att se om Therese ”är med” genom att helt oprovocerat kasta sig runt dryga 180 grader då det faktiskt fanns ett anfallande löv, samtidigt som hon bär runt på mindre duktiga ryttare som om vore de gjorda av porslin. Dåliga tecken vad gäller Vichys koncentrationsförmåga är de spetsade väldigt långa öronen ofta i kombination med svansen liggande som en plym över ryggen.
I grund o botten är hon lat, därför är det jobbigt att springa väldigt fort väldigt långt, precis som att det är ganska onödigt att lyfta på benen jättehögt över hinderna i hoppningen, det är ju så hemtrevligt med det knackande ljudet när man slår ner bommarna.

Handen på hjärtat blir hon bara bättre o bättre o vi; Therese o jag, är så enormt tacksamma att vi fått lära känna denna skämtsamma, lyckliga, mot alla odds ”flygande humla”.

BÄSTA BÄSTA VICHY